Varför vågar man inte mera för? Varför vågar man inte försöka nå ut till sina drömmar och testa? Varför? Vad kan gå fel?

Mycker funderingar har jag, mycket skulle jag vilja testa, men mycket vågar jag inte. De känns som de bara är funderingar och kanske någon dröm, som aldrig kommer gå i uppfyllelse i alla fall, så de är ingen ide att ens testa. De är egentligen ingen ide att fundera eller dröma om det. För de finns ingen chans att de ändå skulle hända just mig.

Varför fortsätter man fundera och drömma om det då? När man ändå har gett upp hoppet om det? Är de för att de finns djupt där inom en, att man vill testa och att känslan att vilja testa är så stor, att man inte kan ge upp hoppet helt? Man tror man gett upp hoppet för man vågar ändå inte chansa, men egentligen har man inte det.

Varför är man så rädd att misslyckas med allt? Varför är de så farligt? Vad kan egentligen hända om man skulle misslyckas? Man behöver ju inte börja på höga nivåer, man måste börja lungt för att ens ha en chans ju. Men vägen är så lång till målet, för man måste göra små steg innan man når målet. Orkar man göra alla små mål innan de stora målet? Eller ger man bara upp?

För alla är de olika, alla har olika åsiker för alla tycker olika. Men borde man inte ge allt ett försök innan man ger upp?

Jag fundera än, ingen vet ens mina funderingar eller ”drömmar” eller vad man ska kalla det för. De känns fånigt och dumt att berätta för någon. Så istället håller jag de inom mig och låter de fortsätta vara funderingar. De är för svårt att komma dit, man ibland har drömt om.
Drömmar man drömmer om nätterna kan oftast ibland vara jobbigast, men samtidigt vara så bra, att man njuter och bara önskar att de kunde bli sant. Men dem kan vara jobbiga också, när man inser att de bara är en dröm och kommer den någongång bli en uppfyllelse att de kommer hända, så är den väldigt långt borta.
Men jag har börjat testat en sak, som jag aldrig ens trodde att jag skulle göra. Men de är tack vare min pojkvän, annars hade de nog aldrig hänt. De kommer inte bli mer än så heller. Men de är kul att testa och han tycker de är kul han också. Skulle vara kul om han började helt med de igen tycker jag. Jag har inte vart med när han hållit på förr, men jag har hört och han har berättat och när han och jag gör de för kul, så är han så inne i det, att de nästan inte går att få kontakt med honom. Så han borde börja med det igen, men de är ju vad jag tycker så.
Även fast de bara kommer bli mellan han och mig de jag drömt om förut, så är jag nöjd med det, jag får testa det i alla fall och jag kan nog få bättre självförtroende av det.  Jag hoppas vi ska göra de igen, snart och att de blir bra och roligt. Ni andra får inte veta vad de är, hehe. Är mina tankar, ni får nå era egena till den gräns ni vill.

Men jag tycker att, ni ska ALDRIG ge upp. Testa er fram, lyckas ni så lyckas ni, missslyckas ni så misslyckas ni, men ge inte upp fören ni testat!